Thomas Gunnarsson
Eva Gunnarsson
Kalle Gunnarsson
Tel: 0492-270 22
skip to the main content area of this page

Sagan om moster Elvys stuga


Det var en gång en liten gumma som hette Elvy. Hon bodde högst upp på en kulle som hette Flaka. Elvy hade inga egna barn men hon tyckte att barn var söta och roliga. Ibland lånade hon sina grannbarn Karl, Anna och Emma. För barnen berättade hon om draken i Flaka. Draken bodde i ett stenrös i Flaka och vaktade en silverskatt. Om någon skulle bli girig och gräva efter skatten skulle hela byn drabbas av drakens vrede och draken skulle då elda upp hela Flaka. Som tur var hade ingen försökt trotsa draken konstaterade Elvy inför barnen som stirrade stort med ögonen på moster Elvy. Skatten hade kommit från 1500-talet. Gustav Vasa skulle ta kyrkans silverskatter men då tog smålänningen Nils Dacke skatten och gömde den i Flaka genom sin medarbetare ”Sven i Flaka”.

Gumman fortsatte berätta för barnen om sjön Juttern nedanför Flaka som skulle vara lika djup som lång och rymma flera storgäddor. Barnen undrade lite tyst om det där med djupet för de hade hört att sjön var 1 mil lång, men de sa inget för de ville gärna att Elvy skulle fortsätta berätta.

Barnen frågade vad det funnits för djur på gården. Elvy berättade att det som i alla småländska byar alltid funnits mycket djur på gårdarna i Flaka. Det hade funnits både ardennerhästar och nordsvenska arbetshästar, kaniner, kor, kalkoner, höns, grisar, katter och hundar. Nu fanns det mest katter, kor och kalvar. Katter, kor och kalvar är söta djur tänkte barnen.

”Nu är det mat!” ropade Eva i Flaka till barnen. ”Typiskt, just när det var så spännande” tänkte barnen och tog adjö av Elvy och traskade över tomten hem till sig.